Detta är en klassisk maduro-cigarr som ger dova och ”mörka” toner av bland annat bränt trä och läder. Detta tillsammans med en nötig karaktär och ganska hög sötma gör det till en ganska komplex och smakrik pinne. Pennsylvanian Broadleaf är inte så vanligt att använda vilket gör cigarren ganska unik.
Konstruktion – Last Call Pequenas Maduro
Då cigarren är en maduro så är det föga förvånande ett mörkt täckblad som möter en. Bladet har till synes ingen olja utan ser ganska matt ut. Ytan har ett rustikt utseende med lite lätt knölighet. Det finns dock inga stora ådror som kan tänkas påverka konstruktionen negativt. Cigarrens fot är täckt, vilket betyder att täckbladet täcker foten, vilket är ovanligt då den alltid brukar vara öppen på de flesta cigarrer. Huruvida man vill tända direkt på den stängda foten eller vill skala bort täckbladet är upp till var och en. Om man inte tar bort den så får man kraftfulla smaker från täckbladet, innan det brunnit av helt. I övrigt så hittar man ett drag som ligger där man kan förvänta sig, varken för trögt eller för löst. Glödlinjen går jämnt genom hela rökningen och ger sällan behov av någon manuell justering.
Smaker – Last Call Pequenas Maduro
Den första delen av cigarren ger smaker av svartpeppar och mineraler, smakerna har den karaktäristiska dova profilen som är typisk för maduroblad. Efter ett tag kommer nyanser av läder och lite bränt trä in i bilden. Under cigarrens andra del så går smaken av peppar tillbaka och istället kommer en sirapsliknande sötma fram tillsammans med toner av läder. Vid retrohalering (rök ut genom näsan) så hittar man även citrus och kryddighet. Mot slutet av denna tredjedel så börjar även lite nötter komma fram på paletten. Smaken av nötter hänger med in i cigarrens sista del och blir här allt mer tydliga. Bakom nötigheten hittar vi fortfarande den sirapsliknande sötman och lite bränt trä. Citrusen från retrohalering har försvunnit och i eftersmaken ligger det läder och svartpeppar.
Logga in
